Älskade Laim!
Har även haft besök idag, Jennifer kom och följde med mig på en tur med Letzie och Tezz. Det småregnade lite under turen men som väl var inte så man blev blöt :)Bilder från dagen :)
Känner mig så stressad
Och anledningen är väl troligen allt kring den befintliga hästen, men även den kommande. Vilken ska jag börja med?
Jag kan börja med den nya hästen.
Det är mycket som ska förberedas inför ett hästköp, givetvis. Men man tycker ju att om man redan har stallplats så borde ju en del basic redan vara ordnat. Men jag får liksom ingen riktig klarhet i hur det ska lösa sig. Det jag behöver veta är hur mycket de vill ha för höet. Den kommer ju nämligen att gå på lösdriften, och då är ju det inte särskilt relevant med boxhyra. Men hur mycket kommer månadskostnaden att landa på? Och därefter, ska den gå med på lektionerna nu under våren? Hur många krävs det för att den ska kunna jobba in höet? Hur ofta behöver de hästen till lektioner? Är det tänkt att den ska lånas till mer än bara lektioner?
Och detta gäller bara stallet. Det finns mer frågor som jag vill ha svar på.
Vilken häst vill jag ha? Mulle, som är 8 år, men enbart riden i skogen, eller Laim, som är 22 år, men som verkar kunna nästan allt? Jag vet vad de flesta tycker om det. Givetvis ska man inte köpa en gammal häst. Men en fjording blir gärna äldre än våra "vanliga" hästar. Och det är en läromästare jag vill ha. En häst som ger mig terapi för min rädsla. Kan även Mulle erbjuda detta? Eller är han för orutinerad? Mulle är dock inte till salu, utan honom kommer jag få låna i ca 6 månader. Visst, det är ett billigare alternativ, men samtidigt vill jag äga fjordingen som jag skaffar. Laim får jag lov att köpa, men för det första så vill de ha 12'000. Många säger överpris, men jag själv känner att han verkar rätt för mig och det ändamål jag avser att skaffa hästen till. Men å andra sidan så finns han i Kalmar, så någon provridning känns inte så aktuell innan köp. Ja, det är mycket att tänka på.
Jag berättar om Letzie vid ett annat tillfälle. Nu ska det nämligen inhandlas Krafft till min lille grå :)
Hästig helg - som vanligt
På fredagen fick lilla Letzie en välförtjänt vila, efter att ha gått riktigt bra hela veckan. Longeringen fungerar riktigt bra, och arbetet passar henne :) Efter jobbet körde jag direkt upp till Vessigebro till Letzies uppfödare Anneli. Åkte upp enbart för att hämta en sadel, men slutade med att jag provade tre sadlar, kollade in hennes stall och hagar, och slutligen en massa prat om vår lilla Letzie :) Hon berättade mycket om hennes uppväxt och hennes mamma, fick också en massa tips på hur jag kan använda kunskapen om hennes beteende i hennes fortsatta utbildning. Det bästa var ändå att hon stöttade mig oerhört mycket i min longering. Fick därmed en massa tips på hur jag kan variera denna träning för att stimulera Letzie lite mer. Riktigt givande samtal!
Lördagen började segt ute i stallet. Efter en stund kom jag äntligen ut och longerade Lou en sväng, därefter in och sedan ut igen för att hålla lektion för en skara söta små fyraåringar :) En grupp som jag kommer fortsätta ha på lördagar. Därefter löpte jag direkt in i stallet för att tränsa och plocka på diverse skydd och transporttäcke. Iväg tillsammans med Bruno ut till Stall Athena för att där rida dressyr för min f.d klassföreståndare Pernilla :) Gick väl hyfsat. Letzie var duktigt trött och försökte komma undan. Men jag fick bra hjälp med att gå på henne direkt om hon försökte maska och hon gick riktigt framåt tillslut :) Men lilla stackaren var trött och svettig, så jag förstår henne. Skönt att vi fick komma iväg och påbörja våra träningar :)
Idag har jag och Charlie maskat rejält och bara myst en massa :) Men strax efter två kom vi ut till stallet och påbörjade alla sysslor. Hade tänkt longera en kortare stund innan jag satt upp och provade sadeln jag har lånat hem. Men det gick ju inte riktigt. Blev så jäkla förbannad att jag valde att istället åka hem. Ställde in Letzie och beslutade att hon fick vila istället, hon gick ju rätt hårt igår. Men på vägen hem var jag så arg att jag kokade. Lönar det sig att vara otrevlig? Och snorkig? Jenny beslutade iaf därefter att hoppning endast får ske vid bokad tid, denna måste bokas senast dagen innan. Passar mig utmärkt.
Nu är det ännu mer mys med Charlie, lite Beck och lite gott att äta :)
Hoppträningen den 18 januari
Jag och Letzie deltog i vår allra första hoppträning någonsin den 18 januari :D Och jädrans så bra det gick! Bara att vi kom in i transporten och landade utanför Athena Ridhus var en rejäl bedrift bara det. Sist vi lastade Lilla Lou var under Kvalitetsbedömningen på Plönninge i september.. Men både Havanna och Letzie var inne i transporten på mindre än 10 min innan vi skulle iväg. Trots mina enorma nerver som givetvis satt utanpå kroppen! Väl framme var det ju dags att sadla och plocka in henne i ridhuset direkt. Lite läskigt var det allt med alla nya intryck, nya hästar och alla hinder som stod framme lite varstans. Och lite extra läskigt var det när antingen Eddie eller Havanna busade till, då skulle det till ett litet skutt innan allt var bra igen :)
Shit, det var längesen jag var så himla nervös som igår. Men efter några varv på marken så var det dags att hoppa upp på min lilla grå. (Fast hade jag fått bestämma så hade jag nog sprungit ut genom porten direkt!) Lasse var bestämd och hjälpte mig hålla hästen medan jag satt upp. De första minuterna var trevande och både jag och Letzie var fruktansvärt spända. Men vart eftersom tiden gick så släppte bådas nervositet och vi började smälta samman till ett riktigt ekipage :) Hon gjorde det jag bad henne om, t.o.m flyttade undan för skänkeln :) Hon börjar bli riktigt duktig min lilla bäbis :) När vi väl skulle börja hoppa så var hon redan såpass trött att jag valde att enbart ta några skutt. Men de få skutt vi tog var luftiga och hon bjöd riktigt bra! Hon kommer bli så kanon om vi fortsätter träna för instruktör nån gång i veckan. Så nu känns det rätt i hela kroppen; Letzie och jag passar riktigt bra ihop :D
Fanns en typ som envisades med att snacka skit, men vad gör det när alla andra tycker att jag gjorde helt rätt och dessutom var jätteduktig? Det var riktigt skönt att höra att jag faktiskt är duktigare än jag tror och att jag ska försöka sluta nedvärdera mig själv och min kapacitet. Och att jag dessutom har en riktigt duktig häst som verkligen vill hoppa :) Shit, jag gick verkligen som på moln efter träningen! :D
Nu är annonsen uppe...
Nu finns den uppe... En rykande färsk annons. Ska lägga upp en likadan på Bukefalos, Equippa, Hästnet och liknande sajter.
Usch, känns sorgligt men ändå befriande. För jag vill ju behålla henne...
http://www.blocket.se/vi/19522522.htm?ca=20_s
Lilla hästen
Nu vill jag att allt ska lösa sig. Jag vill ju inte sälja henne, men jag tycker det är synd att hennes potential ska förspillas genom att bara stå och skräpa i ett stall. Så därför har nu jag och Jenny ännu en ny plan.
Planen ser ut som följande;
- Nu under julsemestern kan jag vara i stallet varje dag, hela dagarna :)
- Jenny kommer också vara ledig en hel del, och då har hon lovat mig att rida Letzie. Varje dag under en hel vecka.
- Därefter ska jag sitta upp och rida henne kontinuerligt resten av ledigheten.
- Efter semestern ska jag få låna familjens ena moppe, och då kommer jag inte längre kunna skylla på utebliven skjuts.
- Då ska Letzie äntligen få ridas 5 dar i veckan, precis som hon behöver!
Håller tummarna för att det ska fungera!
Min, bara min
Hon blir bättre och bättre, kanske jag verkligen kommer få en superhäst om jag bara har lite tålamod?
Red tillsammans med den nya tjejen, Cecilia, igår. Hon berättade om hur hennes nuvarande häst var som treåring. Nu är han 6. Men på den tiden så stod han mer upprätt än på fyra, och alla tyckte att hon borde sälja honom. Men hon gav inte upp, hon såg till att bara rida framåt och aldrig tappa hoppet. Och i dagsläget är han en klippa. Så jag kanske bara borde ge min lite mer tid? Jag tycker iofs redan att jag har gett henne en hel del, det är ju faktiskt snart 6 månader sen jag köpte henne. Fast i somras var hon verkligen en klippa, så hon kan när hon bara vill. Men efter både avtrillning och en rejäl trotsålder så falnade mitt hopp. Men nu de senaste veckorna har det känts mycket bättre. Jag har börjat rida henne igen, även utan att Jenny är med. Ett oerhört framsteg. Och nu när Cecilia har sin häst i samma stall så kommer jag nu slippa rida ensam på kvällarna. Så kanske det kan bli bra iaf?
Älskar dig, min lilla Lou. Du är ändå bland det bästa som hänt mig.
Min bäbis
Min fina lilla bäbis! Kommer aldrig klara av att sälja henne...
På jakt efter en ny häst
Det hemska är att jag verkligen älskar min Lilla Lou, och jag trodde att vi för alltid skulle hålla ihop. Men jag behöver mer hjälp med henne för att vidareutveckla henne, och då jag inte riktigt har den möjligheten så känns det synd att behöva förspilla hennes stora potential. Jag vill allt annat än att förstöra henne, därför behöver jag nog dessvärre släppa henne till en mer rutinerad ryttare.
Det som är spännande är att jag nu sitter och kollar på nya hästar. Efter Lou så vet jag ju iaf precis vad det är jag letar efter. Precis som efter pojkvänner, så har jag nu efter min första riktiga häst höjt mina krav.
Det jag letar efter är följande egenskaper;
- Halvblod, möjligtvis liknande importer
- Helst ett sto
- 6-11 år
- Gärna en skimmel :)
- Kapacitet för högre hoppning, gärna med tävlingsvana
- Gärna en häst med lite extra framåtbjudning, men utan att vara alltför het
- Lätt att sko, lasta, klippa m.m
- Snäll vid all hantering och bör helst vara van vid småbarn och hundar
- Ska kunna ridas ensam, både i paddock och ute i skogen
Är ute hos Jenny och Kai nu. Hjälper Jenny med utsläppet imorrn, sen ska vi ta lite riktiga kort på den lilla grå. Därefter ska det knåpas ihop lite annonser. Sen gäller det bara att vänta och se om det finns något intresse. Vill ha samma pengar för henne som jag gav, men eftersom det är lågsäsong för köp av hästar så är jag orolig för att det kanske ska bli svårt. Men jag måste ju kunna lösa lånet. Vill försöka passa på att köpa min framtida häst nu under lågsäsongen, för det finns riktigt bra hästar ute nu för mindre pengar än Lou. Så jag håller tummarna för att hon ska vara lättsåld.
Usch, det kniper i magen när jag tänker på hennes kram jag fick innan. Det var som om hon kände på sig att något var i görningen. Hon stod lugnt och fint och nosade på mig, samtidigt som hon nästan somnade i min famn när jag strök henne över halsen. Lilla plutten, kommer sakna henne så. Men som mamma sa, jag kommer ju få en ny plutt att älska, som kommer vara precis lika mysig. Är dock ganska svårt att fokusera på det när ett par stora, mörka och djupa ögon riktigt bränner ända in i ens själ och undrar vad hon gjorde för fel...
Monster? Cirkusämne? Eller bara unghästfasoner?
Men så fort hon ska ridas eller jobba i någon form så förvandlas hon till något jag inte känner igen. Hon vägrar gå ut från stallet, så där står jag, och drar i min stackars häst och sakta men säkert rinner mitt lilla tålamod bort. Bilden av oss i denna situation är som taget ur en tecknad kortfilm, där Kalle står och drar i en envis åsna som bara vägrar ta ett enda steg! När jag väl kommer ut ur stallet så måste jag backa henne så gott som hela biten upp till paddocken.
What the fuck?! Gör jag något fel? Är det jag som gjort henne såhär? Är hon arg på mig?
Under kvalitetsbedömningen stod jag och tänkte;
"Lilla gumman, du är trött på detta fjanteri, visst vill du bara ut och lattja i skogen efter det här? Och det ska du få göra! Vi ska leka och ha skoj i minst en månad framöver!"
Och tji fick jag. Hon vägrade, verkligen totalvägrade att gå förbi granngården. Stod och tjafsade med henne i typ 20 min. Helt lönlöst. Försökte även från marken, men utan resultat. Det var bara att vända och gå tillbaka. Så snopen jag kände mig. Dock gick hon riktigt bra när hon väl släppte i paddocken, men räknas det när hon sen är lika trotsig dagen därpå?
Usch, jag känner mig lite smått uppgiven. Hon som var så himla fin och duktig i somras. Nu är det bara trots och elände. Vissa stunder är jag till och med rädd för henne. Som när hon stod lös i paddocken och fäktade med sina framben mot våra ansikten. Enbart för att hon skulle slippa jobba och hoppa lite hinder. Hon hoppar ju så gärna annars. Så vad är problemet?
Åh, ibland vill jag bara sälja henne, eller ge bort henne i ren trots tillbaka!
Men så landar man i stallet efter en dag på jobbet och då står hon där i boxen, sträääcker sig ut för att pussa matte på munnen. Och då kan man inte göra annat än att smälta. För hon är ju världens sötaste! Och oj som skenet kan bedra.
Letzie Lou, jag blundar hårt och håller femtioelva tummar för att du snart slutar upp med dina dumheter och fortsätter vara det charmtroll du är känd för att vara.
Älskar dig, min lilla plutt.
Kvalitetsbedömning - Plönninge 2008
Nu är det avklarat! Jag är inte jättenöjd, men jag ser det som en erfarenhet.
Jenny och Letzie inför ridprovet.
Knopparna höll faktiskt hela dagen!
Visst är hon fin? :)
Kvalitetsbedömning
Japp, imorrn gäller det! Imorrn ska min häst bedömmas utav domare och veterinärer. Jag håller tummarna, hårt, för att både hon och vi andra sköter oss som vi ska. Börjar pirra i min mage rätt rejält nu.
Kommer berätta mer om resultat och liknande efter helgen, för nu kan jag inte gå in på det. Nu vill jag bara snabba mig ut till stallet så att vi kan finslipa allt inför imorrn. Typ låta en främling lyfta hovar, löshoppa, gå igenom programmet, träna på att stå stilla och mycket mer. Shit, jag kommer inte kunna sova inatt!
Lilla Lou
Var ute och klappade på min fina Letzie idag. Kan inte låta bli att tycka att det känns som att det är en del negativt som smyger på gällande denna häst. Men är det bara gnäll? För i mina ögon är hon den finaste i världen. Men många verkar tycka att hon inte är fin nog. Det är ditt och datt som borde göras, "kanske du borde fundera över att lämna bort henne" och mycket annat. Kan det inte bara få ta sin tid?!
Som sagt, i mina ögon är hon finast.
Lilla älskling innan hon får sin kvällsmat. September 2008.
Jenny och Letzie ute på träning. Skedala, september 2008.
Ute och mumsar i hagen en härlig dag i juni 2008.
Jag och Lou efter en härlig ridtur, juli 2008.
Dagen efter jag skrev på alla papper, gissa om jag var världens lyckligaste!
2 juni 2008.
Jag älskar verkligen min lilla häst. Efter allt som hände i somras så lyckades hon ändå alltid med att framkalla ett leende på mina läppar. Hon var det enda som fick mig att tänka på något annat. Utan min underbara SIlvery's Letzie Lou så hade jag gått under. Tack, du fina varelse. För att du bringar mig en sån lycka.
Du skall vara min för evigt. Och jag din.
Vilken vurpa!
Vad var det då som hände? Nä, det kan man ju fråga sig. Vi var ute och red, jag på min lilla Lou, Matilda på Korven och Emelie på pyttelilla Elvis. Vi red en helt ny stig och lilla Letzie Lou (som har stått nu några dagar på grund av en förkylning) var piggelin som aldrig förr. Jag kan inte ens räkna de gånger hon skyggade för små fåglar idag. Spänd som en fiolsträng skulle vi rida förbi några läskiga ensilage-balar. Och då flög det upp ännu en fågel. Letzie bokstavligen flög upp i luften, snett framåt. Och jag, jag hade verkligen inte en suck att försöka sitta kvar. Så med ett rejält duns så flög jag ner i marken, mitt i ett råg-fält. Krispigt och sprött, som halm. Detta har jag nu innanför mina kläder. Men det var inte mycket tid man kunde lägga på att tycka synd om sig själv, lilla bebisen sprang ju runt lös och irrade på fältet. Stackare. Men snygg var hon! Graciösa ben och hög svanshållning. Det var en riktig uppvisning! En stund senare var det dags att hoppa upp igen. Satt som en annan hösäck och gjorde allt för att undvika smärtan som strålade från min ländrygg. Tjejerna var snälla och fixade lilla pållen och hennes box. Hon hade till och med ansträngt sig såpass att hon fick näsblod. Det var ju inte det bästa. Men i skrivande stund står hon inne i sin box och tar igen sig. Lilla Letzie.
En till smärtstillande och strax lite pizza. Gott gott.
Strax ut till hästen
Dags att dra!
