Min, bara min

Hon blir bättre och bättre, kanske jag verkligen kommer få en superhäst om jag bara har lite tålamod?

Red tillsammans med den nya tjejen, Cecilia, igår. Hon berättade om hur hennes nuvarande häst var som treåring. Nu är han 6. Men på den tiden så stod han mer upprätt än på fyra, och alla tyckte att hon borde sälja honom. Men hon gav inte upp, hon såg till att bara rida framåt och aldrig tappa hoppet. Och i dagsläget är han en klippa. Så jag kanske bara borde ge min lite mer tid? Jag tycker iofs redan att jag har gett henne en hel del, det är ju faktiskt snart 6 månader sen jag köpte henne. Fast i somras var hon verkligen en klippa, så hon kan när hon bara vill. Men efter både avtrillning och en rejäl trotsålder så falnade mitt hopp. Men nu de senaste veckorna har det känts mycket bättre. Jag har börjat rida henne igen, även utan att Jenny är med. Ett oerhört framsteg. Och nu när Cecilia har sin häst i samma stall så kommer jag nu slippa rida ensam på kvällarna. Så kanske det kan bli bra iaf?

Älskar dig, min lilla Lou. Du är ändå bland det bästa som hänt mig.



.....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0