Jag börjar bli väldigt orolig för min lilla häst. Hon beter sig som ett svin rent ut sagt. Och det är väl nästan milt sagt. Jag känner inte igen henne. Eller jo, när jag hanterar henne i simpla situationer, såsom i stallet, eller när hon ska in från hagen och liknande.
Men så fort hon ska ridas eller jobba i någon form så förvandlas hon till något jag inte känner igen. Hon vägrar gå ut från stallet, så där står jag, och drar i min stackars häst och sakta men säkert rinner mitt lilla tålamod bort. Bilden av oss i denna situation är som taget ur en tecknad kortfilm, där Kalle står och drar i en envis åsna som bara vägrar ta ett enda steg! När jag väl kommer ut ur stallet så måste jag backa henne så gott som hela biten upp till paddocken.

What the fuck?! Gör jag något fel? Är det jag som gjort henne såhär? Är hon arg på mig?

Under kvalitetsbedömningen stod jag och tänkte;
 "Lilla gumman, du är trött på detta fjanteri, visst vill du bara ut och lattja i skogen efter det här? Och det ska du få göra! Vi ska leka och ha skoj i minst en månad framöver!"
Och tji fick jag. Hon vägrade, verkligen totalvägrade att gå förbi granngården. Stod och tjafsade med henne i typ 20 min. Helt lönlöst. Försökte även från marken, men utan resultat. Det var bara att vända och gå tillbaka. Så snopen jag kände mig. Dock gick hon riktigt bra när hon väl släppte i paddocken, men räknas det när hon sen är lika trotsig dagen därpå?

Usch, jag känner mig lite smått uppgiven. Hon som var så himla fin och duktig i somras. Nu är det bara trots och elände. Vissa stunder är jag till och med rädd för henne. Som när hon stod lös i paddocken och fäktade med sina framben mot våra ansikten. Enbart för att hon skulle slippa jobba och hoppa lite hinder. Hon hoppar ju så gärna annars. Så vad är problemet?

Åh, ibland vill jag bara sälja henne, eller ge bort henne i ren trots tillbaka!
Men så landar man i stallet efter en dag på jobbet och då står hon där i boxen, sträääcker sig ut för att pussa matte på munnen. Och då kan man inte göra annat än att smälta. För hon är ju världens sötaste! Och oj som skenet kan bedra.

Letzie Lou, jag blundar hårt och håller femtioelva tummar för att du snart slutar upp med dina dumheter och fortsätter vara det charmtroll du är känd för att vara.
Älskar dig, min lilla plutt.