---

...ut ur mitt liv. Och det skrämmer skiten ur mig. Trots att det var 16 månader sen vi gjorde slut så har vi ändå fastnat tillsammans på ett eller annat vis. Men nu vill du klippa alla band. Menar du verkligen det? Fast egentligen var det ju jag som drog upp det. Men jag förväntade mig inte riktigt det svaret. Skit! Jag vill ju vara din vän. Är det verkligen helt omöjligt att vara vän med ett ex? Jag har aldrig trott på det, har alltid föreställt mig sådana människor som att de försöker tvinga fram en vänskap som egentligen är helt omöjlig. Men det kanske ändå är möjligt? Men varför vill du då inte vara min vän? Har inte vi varit med om alldeles för mycket för att bara stryka ett streck över det? Ska jag behöva låtsas som att du aldrig hänt mig? Shit, detta är svårt.

Det handlar inte om att jag är kär i dig, absolut inte. Jag tycker om min kille, och det kan som sagt bli hur bra som helst.

Det handlar om en annan slags kärlek. Kärleken till dig har alltid varit väldigt speciell och den har växt och blivit en stor del av mitt liv. Vad händer nu? Kommer jag känna ett tomrum efter dig? Du har ju så länge varit där. Eller kommer det kännas som en stor lättnad? Att vi ändå har kunnat hålla sams de senaste månaderna? Att vi fick ett fint avslut och att vi kommer minnas varandra som något positivt? Shit, så många frågor. Men aldrig några svar. 

Borde vara van. För det är så det nästan alltid varit med dig. Frågor men inga svar. 

---

---

Jag kommer aldrig att glömma dig.
Jag gömmer undan dig i en väldigt speciell vrå i mitt hjärta.
Där kommer jag alltid att älska dig.
Jag önskar dig allt det bästa i framtiden. Det förtjänar du.

---