Jag börjar faktiskt tro att vi är menade för varandra. Vi kommer absolut inte att fungera inom den närmaste framtiden, men kanske lite längre fram? Jag börjar se mer och mer utav den personen som jag kärade ner mig i så hårt den där våren 2006. När du känner att jag är på gång att börja gå vidare, då kikar du fram igen. Och övertygar mig ännu en gång om att det faktiskt finns en fin människa innanför den där gråstenen. Men just nu räcker det inte. Den underbara personen måste alltid finnas där. Du har en bit kvar. Så enkelt är det.

---

Varifrån kom dessa tankar överhuvudtaget? Hade inte jag kommit över dig?