Det finns många olika slags känslomässiga minor. Platser, filmer, tidpunkter och olika dofter. Men jag har upptäckt min största svaghet på området. Datum. De som känner mig väl vet att jag är grym på att minnas konstiga datum, även långt tillbaka i tiden. Min mamma är likadan. Vi minns datum som vi kopplar ihop med egentligen helt vanliga dagar, men som kanske spenderades med den vi älskade. Jag är extrem på området. Vissa perioder här på Samport har varit riktigt tunga, speciellt då man hanterar ett case som involverar en äldre kund. En äldre kund har ju kontohändelser som sträcker sig längre bak i tiden. Då sitter man där, och associerar det där datumet till en viss känsla, en viss stund, i en viss lycklig period av sitt liv. Sen är man körd.

Jag gör ofta sådär, sitter och läser de där datumen fast jag inte borde. Jag skulle ju kunna vara stark och låta bli att tänka tillbaka, men för att plåga mig själv så tillåter jag tankarna att trilla tillbaka. Som Carrie säger: "I am an emotional cutter". Och det har jag alltid varit.

Dock är det vissa datum som känns värre än de andra. 2006 och halva 2007 innehåller de datum som får mig att känna allra mest. Och det är inte alltid särskilt vackra känslor. För även alla vackra minnen river upp hemska sår. Jag saknar den tiden. Så mycket att det skär i mitt hjärta.