lillalou.se

Flyttar över bloggen till lillalou.se.

Lägg till den på er bloglovin istället ;)


Känner mig så stressad

Och anledningen är väl troligen allt kring den befintliga hästen, men även den kommande. Vilken ska jag börja med?


Jag kan börja med den nya hästen.

Det är mycket som ska förberedas inför ett hästköp, givetvis. Men man tycker ju att om man redan har stallplats så borde ju en del basic redan vara ordnat. Men jag får liksom ingen riktig klarhet i hur det ska lösa sig. Det jag behöver veta är hur mycket de vill ha för höet. Den kommer ju nämligen att gå på lösdriften, och då är ju det inte särskilt relevant med boxhyra. Men hur mycket kommer månadskostnaden att landa på? Och därefter, ska den gå med på lektionerna nu under våren? Hur många krävs det för att den ska kunna jobba in höet? Hur ofta behöver de hästen till lektioner? Är det tänkt att den ska lånas till mer än bara lektioner?

Och detta gäller bara stallet. Det finns mer frågor som jag vill ha svar på.

Vilken häst vill jag ha? Mulle, som är 8 år, men enbart riden i skogen, eller Laim, som är 22 år, men som verkar kunna nästan allt? Jag vet vad de flesta tycker om det. Givetvis ska man inte köpa en gammal häst. Men en fjording blir gärna äldre än våra "vanliga" hästar. Och det är en läromästare jag vill ha. En häst som ger mig terapi för min rädsla. Kan även Mulle erbjuda detta? Eller är han för orutinerad? Mulle är dock inte till salu, utan honom kommer jag få låna i ca 6 månader. Visst, det är ett billigare alternativ, men samtidigt vill jag äga fjordingen som jag skaffar. Laim får jag lov att köpa, men för det första så vill de ha 12'000. Många säger överpris, men jag själv känner att han verkar rätt för mig och det ändamål jag avser att skaffa hästen till. Men å andra sidan så finns han i Kalmar, så någon provridning känns inte så aktuell innan köp. Ja, det är mycket att tänka på. 

Jag berättar om Letzie vid ett annat tillfälle. Nu ska det nämligen inhandlas Krafft till min lille grå :) 


Lite deppig

Måndagar är ju i regel väldigt tråkiga, men den här var nog lite extra tråkig. Humöret är verkligen inte på topp och jag försöker lista ut vad som kan få mig på lite bättre humör. Mina nya gummistövlar är iofs en rolig grej med tanke på hur jäkla lerigt det är ute i stallet just nu. Det ska faktiskt bli riktigt roligt att få longera idag, få se plutten jobba igen. Tänkte bygga på med lite bommar för att få igång hennes ryggmuskler lite extra :)

Annars är det väldigt sunkigt idag. Vill ner till Malmö. Ta med mig mitt pick och pack och bara dra. Sen vill jag också gå ner 15 kg i vikt, vinna några miljoner och vara allmänt glad. Känns som att jag står och stampar på samma ställe, och kommer aldrig härifrån. Paniken flödar emellanåt.

Men nu är det möte. Oh yeah.

Hästig helg - som vanligt

På fredagen fick lilla Letzie en välförtjänt vila, efter att ha gått riktigt bra hela veckan. Longeringen fungerar riktigt bra, och arbetet passar henne :) Efter jobbet körde jag direkt upp till Vessigebro till Letzies uppfödare Anneli. Åkte upp enbart för att hämta en sadel, men slutade med att jag provade tre sadlar, kollade in hennes stall och hagar, och slutligen en massa prat om vår lilla Letzie :) Hon berättade mycket om hennes uppväxt och hennes mamma, fick också en massa tips på hur jag kan använda kunskapen om hennes beteende i hennes fortsatta utbildning. Det bästa var ändå att hon stöttade mig oerhört mycket i min longering. Fick därmed en massa tips på hur jag kan variera denna träning för att stimulera Letzie lite mer. Riktigt givande samtal!

Lördagen började segt ute i stallet. Efter en stund kom jag äntligen ut och longerade Lou en sväng, därefter in och sedan ut igen för att hålla lektion för en skara söta små fyraåringar :) En grupp som jag kommer fortsätta ha på lördagar. Därefter löpte jag direkt in i stallet för att tränsa och plocka på diverse skydd och transporttäcke. Iväg tillsammans med Bruno ut till Stall Athena för att där rida dressyr för min f.d klassföreståndare Pernilla :) Gick väl hyfsat. Letzie var duktigt trött och försökte komma undan. Men jag fick bra hjälp med att gå på henne direkt om hon försökte maska och hon gick riktigt framåt tillslut :) Men lilla stackaren var trött och svettig, så jag förstår henne. Skönt att vi fick komma iväg och påbörja våra träningar :)

Idag har jag och Charlie maskat rejält och bara myst en massa :) Men strax efter två kom vi ut till stallet och påbörjade alla sysslor. Hade tänkt longera en kortare stund innan jag satt upp och provade sadeln jag har lånat hem. Men det gick ju inte riktigt. Blev så jäkla förbannad att jag valde att istället åka hem. Ställde in Letzie och beslutade att hon fick vila istället, hon gick ju rätt hårt igår. Men på vägen hem var jag så arg att jag kokade. Lönar det sig att vara otrevlig? Och snorkig? Jenny beslutade iaf därefter att hoppning endast får ske vid bokad tid, denna måste bokas senast dagen innan. Passar mig utmärkt.

Nu är det ännu mer mys med Charlie, lite Beck och lite gott att äta :)


Ny domän - för att "komma över" Mysette

Lutar åt att jag kommer blogga på en ny domän snart. Nytt år, ny start. Ny start kan ju kanske behöva innebära en ny domän :) Blir en helt ny bloggadress isf. Charlie erbjöd sig att hjälpa mig, och det låter lockande. Känner nämligen att jag behöver gå ifrån Mysette och starta på ny kula. "Komma över" Mysette och istället helhjärtat satsa på det nya.

Mysette innebär en massa minnen. De allra flesta är underbara minnen, men de få som är hemska är också oerhört traumatiska. Jag drömmer ofta om min stackars lilla fjording som inte fick stanna hos mig och panik-känslorna över hennes försäljning känns återigen färska.

Hoppträningen den 18 januari

Jag och Letzie deltog i vår allra första hoppträning någonsin den 18 januari :D Och jädrans så bra det gick! Bara att vi kom in i transporten och landade utanför Athena Ridhus var en rejäl bedrift bara det. Sist vi lastade Lilla Lou var under Kvalitetsbedömningen på Plönninge i september.. Men både Havanna och Letzie var inne i transporten på mindre än 10 min innan vi skulle iväg. Trots mina enorma nerver som givetvis satt utanpå kroppen! Väl framme var det ju dags att sadla och plocka in henne i ridhuset direkt. Lite läskigt var det allt med alla nya intryck, nya hästar och alla hinder som stod framme lite varstans. Och lite extra läskigt var det när antingen Eddie eller Havanna busade till, då skulle det till ett litet skutt innan allt var bra igen :)

Shit, det var längesen jag var så himla nervös som igår. Men efter några varv på marken så var det dags att hoppa upp på min lilla grå. (Fast hade jag fått bestämma så hade jag nog sprungit ut genom porten direkt!) Lasse var bestämd och hjälpte mig hålla hästen medan jag satt upp. De första minuterna var trevande och både jag och Letzie var fruktansvärt spända. Men vart eftersom tiden gick så släppte bådas nervositet och vi började smälta samman till ett riktigt ekipage :) Hon gjorde det jag bad henne om, t.o.m flyttade undan för skänkeln :) Hon börjar bli riktigt duktig min lilla bäbis :) När vi väl skulle börja hoppa så var hon redan såpass trött att jag valde att enbart ta några skutt. Men de få skutt vi tog var luftiga och hon bjöd riktigt bra! Hon kommer bli så kanon om vi fortsätter träna för instruktör nån gång i veckan. Så nu känns det rätt i hela kroppen; Letzie och jag passar riktigt bra ihop :D

Fanns en typ som envisades med att snacka skit, men vad gör det när alla andra tycker att jag gjorde helt rätt och dessutom var jätteduktig? Det var riktigt skönt att höra att jag faktiskt är duktigare än jag tror och att jag ska försöka sluta nedvärdera mig själv och min kapacitet. Och att jag dessutom har en riktigt duktig häst som verkligen vill hoppa :) Shit, jag gick verkligen som på moln efter träningen! :D


Återigen irriterad

Ja, jag blir riktigt irriterad när jag tänker på den kommentar som skrevs till mitt inlägg som jag skrev i december.
Kommentaren löd;


"snälla jennie köp inte hund av den andledningen. känns som att det bara är för stunden. en hund har du i många år frammåt.. du håller ju redan på nu att sälja det djur du redan har?"


Den som skrev kommentaren får gärna ge sig till känna. För jag hade velat veta exakt vad som ligger bakom denna åsikt. Egentligen bör jag ju kanske inte bry mig, men eftersom människan vet mitt namn så bör det ju vara någon jag känner. Därför blir jag extra irriterad.
Vilka anledningar är egentligen bra anledningar till att skaffa sig ett husdjur? När jag skaffade lilla kattungen Toulouse var det för att jag kände mig ensam och ville ta hand om någon. Och för att jag älskar katter.
När jag skaffade min häst Letzie så var det för att jag länge velat ha en alldeles egen häst, för att få motion och för att hästar är favoritdjuret.
Men det är tydligen inga bra anledningar till att skaffa sina små vänner. Vad är det egentligen för ädel och nobel anledning som krävs för att vara kvalificerad?
Jag skaffade ingen hund, jag ansåg att jag var iväg alldeles för många timmar under dagen. Men jag var oerhört sugen! Och varför? Jo, för att jag återigen kände mig ensam, men mycket för motionen och kärleken. Även för att jag älskar hundar. Detta duger tydligen inte.
Givetvis är jag även medveten om att både en häst, hund och katt är djur som lever länge och som ständigt kräver uppmärksamhet, skötsel och kärlek. Jag är väl ändå inte dum. Kommentaren fick mig att känna mig väldigt liten. Det är en känsla jag hatar.
Men det som stör lite mer är ändå meningen gällande det djur jag redan har. Om denna person hade läst lite fler inlägg i min blogg så hade det nog varit oerhört tydligt att jag enbart satte ut annonsen på Letzie för att jag hade blivit rädd för henne. Inte för att jag hade tröttnat på vad ett djur innebär.


Usch, blev bara en massa babbel nu. Men jag var bara tvungen att få det ur mig. Jag tog nämligen illa vid mig utav denna kommentar.


Tillbaka!

Ajsing, det blev visst ett längre uppehåll än det var tänkt. Men det har hänt mycket sen mitt senaste inlägg och det är dessa händelser som har fått mig att stanna upp och släppa allt annat.

Det som har fått mig att vackla är att jag tror på allvar att jag har träffat mitt livs kärlek. Många fnyser säkert åt detta påstående, just för att det är så tidigt. Men jag vet inte varför, det känns helt enkelt bara så himla rätt! Det känns liksom ända ut i tårna och magen fylls med fjärilar så fort jag tänker minsta lilla tanke som handlar om honom. Jag svävar som på moln och är så oerhört lycklig över att han redan är en så stor del utav mitt liv. Jag kan berätta hur mycket som helst, men jag väljer att avstå just nu. Det viktigaste är att han är min, jag är hans, och att vi älskar varandra.

Jullov!

Ja, minst sagt! Nu är det bara några få minuter kvar, sen är jag ledig i drygt två veckor! Det ska bli så obeskrivligt skönt. Efter denna tuffa hösten med både ångest-attacker, hästproblem, dryga killar, bråk med kompisar, pengar som inte räcker till och mycket annat trist så ska det bli skönt att få pusta lite.
Nu ska jag inte vara negativ, speciellt inte eftersom jag nyss skällde på Mr C. Nej då, jag har upplevt mycket positivt också. Jag har lärt känna nya människor, både på jobbet, i stallet och rent allmänt. Ett par enastående fester har också ägt rum. Men mestadels är det ju hästen och familjen som genererar mest lycka :) En hästpuss och en kram från mamma är guld värt när mörkret känns kvävande. Och även om hästen inneburit en hel del problem så är det denna lilla (eller rätt stora och blöta) hästpuss som gjort att det alltid varit värt det!

"Jullovet" kommer att fyllas med diverse roligheter, bl.a en massa stall och hästar, jul och nyår förstås, nya löften, festande och förhoppningsvis en massa mys!

Så nu ska jag ut och fira! :D

Nu är annonsen uppe...

Nu finns den uppe... En rykande färsk annons. Ska lägga upp en likadan på Bukefalos, Equippa, Hästnet och liknande sajter.

Usch, känns sorgligt men ändå befriande. För jag vill ju behålla henne...

http://www.blocket.se/vi/19522522.htm?ca=20_s



...



Lilla hästen

Nu vill jag att allt ska lösa sig. Jag vill ju inte sälja henne, men jag tycker det är synd att hennes potential ska förspillas genom att bara stå och skräpa i ett stall. Så därför har nu jag och Jenny ännu en ny plan.

Planen ser ut som följande;

 - Nu under julsemestern kan jag vara i stallet varje dag, hela dagarna :)
 - Jenny kommer också vara ledig en hel del, och då har hon lovat mig att rida Letzie. Varje dag under en hel vecka.
 - Därefter ska jag sitta upp och rida henne kontinuerligt resten av ledigheten.
 - Efter semestern ska jag få låna familjens ena moppe, och då kommer jag inte längre kunna skylla på utebliven skjuts. 
 - Då ska Letzie äntligen få ridas 5 dar i veckan, precis som hon behöver!

Håller tummarna för att det ska fungera!


Köpa vovve?

Var och pratade med kuratorn idag, och hon föreslog att jag skulle köpa hund. För att råda bot på både motionen och ensamheten. Låter inte så dumt, men kommer det att gå? Här nedan följer iaf ett par bilder på den lilla odågan som det isf blir :)



...

....


Det är ju verkligen så man smälter! Måste hem och fundera lite. Ska åka och kolla på vovven imorrn. Ikväll ska jag få låna hem Fia utav Jenny, för att få känna på hur det är :) Ska bli så roligt!

Trött på så många olika sätt

Usch, usch. Det är väl det mest använda ordet i både tankar och prat just nu. Min kropp är trött efter all stress. Men stressen är inte alltid fysisk, utan mest mental. Och detta har resulterat i magkatarr. Innan i höstas led jag ju utav spänningshuvudvärk och nu har det alltså letat sig ner till magen...
Huvudet är trött på alla tråkiga tankar som ständigt surrar. Kärleken - både i detta nu och det som varit, hästen, kroppen/vikten och mycket annat. Snälla, låt mig gå in i viloläge och bara försvinna från allt negativt för en stund.

Känslomässiga minor

Det finns många olika slags känslomässiga minor. Platser, filmer, tidpunkter och olika dofter. Men jag har upptäckt min största svaghet på området. Datum. De som känner mig väl vet att jag är grym på att minnas konstiga datum, även långt tillbaka i tiden. Min mamma är likadan. Vi minns datum som vi kopplar ihop med egentligen helt vanliga dagar, men som kanske spenderades med den vi älskade. Jag är extrem på området. Vissa perioder här på Samport har varit riktigt tunga, speciellt då man hanterar ett case som involverar en äldre kund. En äldre kund har ju kontohändelser som sträcker sig längre bak i tiden. Då sitter man där, och associerar det där datumet till en viss känsla, en viss stund, i en viss lycklig period av sitt liv. Sen är man körd.

Jag gör ofta sådär, sitter och läser de där datumen fast jag inte borde. Jag skulle ju kunna vara stark och låta bli att tänka tillbaka, men för att plåga mig själv så tillåter jag tankarna att trilla tillbaka. Som Carrie säger: "I am an emotional cutter". Och det har jag alltid varit.

Dock är det vissa datum som känns värre än de andra. 2006 och halva 2007 innehåller de datum som får mig att känna allra mest. Och det är inte alltid särskilt vackra känslor. För även alla vackra minnen river upp hemska sår. Jag saknar den tiden. Så mycket att det skär i mitt hjärta.

Enda tanken jag har...

...handlar om honom och om han kommer att höra av sig i helgen. Han brukar bara höra av sig när han är ute och festar, men tänk så har något hemskt hänt? Vill veta hur det är med honom, samtidigt vill jag inte pracka på honom mina känslor. Är så orolig för honom. Han har inte haft det lätt innan, och nu detta. Han förtjänar verkligen inte detta. Stackare. Men jag kommer alltid finnas för honom. Älskade du.

RSS 2.0